Biståndsorganisationer med lyxiga bilar

Så är jag alltså tillbaka i Nepal igen.
Resan tog ett dygn dörr till dörr, men det gick utan större missöden.

Kathmandus trafik är en salig blandning av allt från kor och handdragna kärror till Toyotas senaste SUVar. Och det är de där SUVarna som sticker i ögonen på mig. Visst finns det nepaleser som har pengar också, men nästan alla dyra bilar tillhör olika biståndsorganisationer eller FN.
Under vintern har det ju diskuterats mycket hemma i Sverige om t.ex. Röda Korset och här ser man förlängningen av vad en skadlig ledningskultur kan göra med en organisation. Det gör så ont i mig att se de här dyra bilarna bränna förbi tiggare och gatubarn.
Det gör också ont i mig för att de ledare som skapar den här kulturen förstör både för sina egna organisationer och de för alla andra organisationer. Igår pratade jag med Poonam på Watabaran, "vår organisation", om det. Hon sa att alltid när de sökte tillstånd utgick myndighetspersonalen från att de skulle ha mycket pengar, just eftersom de var en organisation som levde på bistånd. Vilket alltid gjorde processen dyrare för dem...

Det finns, enligt vad jag hört, 2000 organisationer som har som mål att rensa Bagmathifloden som rinner genom Kathmandu. Hade det funnits en hade de nog lyckats. Hade organisationern inte förlorat sitt existenberättignade och sina bistånd om de lyckas hade de nog också lyckats...

Det finns otroligt många bra organisationer, förutom Watabaran så är jag imponerad av det jag sätt av Läkare utan gränser och Hungerprojektet.

Nu ska jag ge mig ut i trafiken igen, det gäller att försöka att inte bli överkörd av någon Landcruiser som det står UN på...

Sebastian Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor via internet