Idag besökte jag för första gången vår produktionsanläggning. Det var en närmast surrealistisk känsla att stå där och diskutera processer och kommunikationssystem. Jag kunde inte släppa tanken på att vi förra sommaren satt på en restaurang i Trollhättan, väntade på ett försenat tåg, och spekulerade i om man skulle kunna göra skjortor på ett schysst sätt någonstans i världen. Just då hade vi blivit oerhört förvånade om vi kunnat se in i framtiden och se mig diskutera stygnlängd och utformning av franska manschetter med vår anställda kvalitetsansvarige i Kathmandu.
Hur som helst var jag tvungen att sluta tänka på det fascinerande i situationen och försöka koncentrera mig på uppgiften. Och i Nepal är det inte alltid helt enkelt att koncentrera sig… På väg hem från produktionen delade jag taxi med tre nepaleser som arbetar för CWCN, organisationen vi samarbetar med. En av dem, Rajan, har ansvaret för våra GSP-formulär, papper som måste vara korrekt ifyllda och stämplade av myndigheterna för att garantera att varorna är tillverkade i Nepal och därmed tullfria. Rajan hade fått problem med myndigheterna angående tullvärdet, och såg sin chans att diskutera det med mig i taxin.
Jag var dock aningen distraherad av att vi, i kolmörker på grund av strömavbrott, körde över Bagmatifloden på en bro som mest liknade en grushög. Och att vi mitt på grushögen fick möte av en lastbil. Det var stopp i trafiken bakom oss och bakom lastbilen. Ingen kunde vända, och vi kunde definitivt inte mötas, hur mycket alla än tutade. Motorcyklister försökte ta sig förbi, men fastnade de också. Rajan, som den Kathmandubo han är, stördes inte nämnvärt av kaoset, utan gick loss i en mycket engagerad förklaring av det nepalesiska exportsystemet, vilka skatter och avgifter som betalas till olika myndigeter och vilka faktorer som påverkar vad. Ju ivrigare han blev, desto mindre förstod jag av hans nepalesiska accent och han avslutade med ”You decide, Miss Lina, yes or no!” Jag försökte dra mig till minnes ledarskapslektionerna på IHM, medan jag försökte undvika att titta på trafiken, men jag blev inte mycket klokare av det och Rajan tittade uppfordrande på mig.
Jag sa att jag skulle, ehh, tänka på saken och såvida maoisternas planerade storstrejk nästa vecka inte blir av så ska vi ses på onsdag och diskutera saken igen. Förhoppningsvis i en lite lugnare miljö.
På YouTube kan du se min första videodagbok, från mitt spartanska kontor på hotellbalkongen.
På Svt Play kan du se Per och Anna, som vi lärt känna genom att vi alla är svenskar som arbetar med Nepal. De flyttar till Nepal om några veckor och startar ett socialt reseföretag. Läs mer om dem på deras företagshemsida och på deras blogg.
Lina Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet
Hur som helst var jag tvungen att sluta tänka på det fascinerande i situationen och försöka koncentrera mig på uppgiften. Och i Nepal är det inte alltid helt enkelt att koncentrera sig… På väg hem från produktionen delade jag taxi med tre nepaleser som arbetar för CWCN, organisationen vi samarbetar med. En av dem, Rajan, har ansvaret för våra GSP-formulär, papper som måste vara korrekt ifyllda och stämplade av myndigheterna för att garantera att varorna är tillverkade i Nepal och därmed tullfria. Rajan hade fått problem med myndigheterna angående tullvärdet, och såg sin chans att diskutera det med mig i taxin.
Jag var dock aningen distraherad av att vi, i kolmörker på grund av strömavbrott, körde över Bagmatifloden på en bro som mest liknade en grushög. Och att vi mitt på grushögen fick möte av en lastbil. Det var stopp i trafiken bakom oss och bakom lastbilen. Ingen kunde vända, och vi kunde definitivt inte mötas, hur mycket alla än tutade. Motorcyklister försökte ta sig förbi, men fastnade de också. Rajan, som den Kathmandubo han är, stördes inte nämnvärt av kaoset, utan gick loss i en mycket engagerad förklaring av det nepalesiska exportsystemet, vilka skatter och avgifter som betalas till olika myndigeter och vilka faktorer som påverkar vad. Ju ivrigare han blev, desto mindre förstod jag av hans nepalesiska accent och han avslutade med ”You decide, Miss Lina, yes or no!” Jag försökte dra mig till minnes ledarskapslektionerna på IHM, medan jag försökte undvika att titta på trafiken, men jag blev inte mycket klokare av det och Rajan tittade uppfordrande på mig.
Jag sa att jag skulle, ehh, tänka på saken och såvida maoisternas planerade storstrejk nästa vecka inte blir av så ska vi ses på onsdag och diskutera saken igen. Förhoppningsvis i en lite lugnare miljö.
På YouTube kan du se min första videodagbok, från mitt spartanska kontor på hotellbalkongen.
På Svt Play kan du se Per och Anna, som vi lärt känna genom att vi alla är svenskar som arbetar med Nepal. De flyttar till Nepal om några veckor och startar ett socialt reseföretag. Läs mer om dem på deras företagshemsida och på deras blogg.
Lina Stjern
THE FAIR TAILOR
- Dress responsibly
Skräddarsydda skjortor, rättvist producerade, via internet
Posts
No comments:
Post a Comment