På söndagkvällen träffade Lina och jag Tirtha Rasaili som driver Child Watabarans center i Nepal och den svenska entreprenören Björn Söderberg som driver företag i Nepal.
Björn och Tirtha grundade Child Watabaran ihop, med stöd från det svenska konsultföretaget Xdin, för åtta år sedan.
Björn driver idag tre företag, varav ett är en avknoppning från Child Watabaran. Företagen gör allt från outsourcing av IT-tjänster till julkort av återvunnet papper. Just nu är han i Sverige och föreläser, han blev utsedd till årets talare förra året.
Vi satt alla fyra runt köksbordet och spånade kring olika projekt om hur man kan få till en hållbar utveckling. För min del tycker jag det är otroligt stimulerande att sitta med tre så drivna och kreativa personer som Björn, Tirtha, och Lina och diskutera, vrida på argument, utveckla idéer och ständigt försöka komma på sätt att göra saker bättre.
De kan utan tvekan mer om Nepal, så på det området lär vi oss mycket av dem. Men när det gäller t.ex. sociala medier kan vi ge dem många bra tips. Det känns skönt med ett prestigelöst utbyte av idéer och kreativa infall.
Lina passade på att intervjua både Björn och Tirta och i det här inlägget kommer intervjun med Björn, Tirtha får ni vänta på.
När vi sätter på kameran går Björn in i sitt talar-mode och det är lätt att förstå varför han blev utsedd till årets talare.
Björn berättar bland annat om den åtgärd han utfört som gett bäst pay back under sina åtta år som entreprenör i Nepal. 600kr kostade det och 75% av alla missförstånd försvann.
Björn ger även sin syn på socialt entreprenörskap, Nepal och han ger sitt bästa tips till den som funderar på att starta ett socialt ansvarstagande företag. Dessutom bjöd han på tortillas, men det är inte med i filmen.
Igår stod Lina på en mässa här i Göteborg och hon gjorde stor succé med våra manschettknappar av återvunna kretskort. Jag gillar dem, men jag är positivt överraskad av kundernas mottagande. Fast det är klart, det är en tacksam julklapp.
Jag har blivit fotograferad av en fotograf från tidningen Ingenjören. 1,5h tog det att få till en bra bild, tydligen är jag inte så fotogenisk... Jag och den gravida fotografen klättrade upp på taket här där jag bor för att ta bilder på mig med skjortor fladdrande i vinden. Tur att hon inte ramlade ner... Du får dock vänta till i februari med att läsa artikeln och se bilderna.
Posts
